Ämnen
  Böcker
  Fotboll
  Friidrott
  Krönikor
  Lego
  Övrigt
 Samtliga inlägg

 Tio senaste rubrikerna
  Årets julklapp
  En bit av tullen
  8 years…
  Northug och tjejerna
  Jag leker med ord
  VaLEGOtines Day
  Dream League Soccer 2.0
  Signalfel
  Man lever på hoppet…
  The rumble in the förortsjungle
 Samtliga rubriker

 Månader
  Mars 2013
  Februari 2013
  Januari 2013
  December 2012
  Juni 2012
  Mars 2012
  Februari 2012
  Januari 2012
  December 2011
  November 2011
  Oktober 2011
  September 2011
  Augusti 2011
 Samtliga inlägg

 Sidor (7 inlägg/sida)
  Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
  Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
  Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
  Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
  Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
  Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
  Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
  Samtliga inlägg

 Sorterade osorterade länkar
  Asics
  Bank & Niva
  Byggbiten
  Division VI norra 2011
  Division VII Nordöstra 2012
  Fredrik Backman
  IAAF
  Karlstads universitet
  Kent
  Kils AIK Friidrott
  Lego
  London 2012
  Mauro Scocco
  Moskva 2013
  Patrick Ekwall
  Swebrick
  Svenska friidrottsförbundet
  The Brothers Brick
  ÖDIK


Fem över 12 - 255 dagar…
22 november 2011 : Klockan 22:03

En eftermiddag på Malta hösten 2009. Inspelning av Mästarnas mästare och för en gångs skull utan kameror och vi var ett gäng som hade en diskussion på temat ”suspekta saker som hänt med våra kroppar av vårt idrottande men som ändå inte kan klassas som skador”.

För egen del har jag, som förmodligen de allra flesta friidrottare, en broskknöl i nacken. Den är följden av att ett antal olika skivstänger med mer eller mindre vikt har legat där och gnagt genom åren.

Jag var visserligen ganska sen med att börja köra styrka på det sättet, först hösten när jag var 19 år och alltså lämnade den internationella juniorklassen, men jag jobbade ganska snart ikapp. Jag har sett åtskilliga större och framförallt blåare knölar än min egen genom åren, men känner mig rätt nöjd jag med. Något som däremot inte rekommenderas är att tillbringa onödigt mycket tid i strålande spansk sol, bli löjligt rödbränd och sen dagen efter lägga en rostig skivstång på nacke och axlar. Bara ett tips i all välmening för hugade soldyrkare och friidrottare.

När jag la höjdskorna på hyllan för drygt tre år sen började knölen ge med sig lite och anta något så när normala proportioner igen. Men de senaste sex-sju veckorna har jag varit där och gnagt på den – så nu börjar det ta sig.

Förra veckan blev jag påmind om en annan broskknöl som jag inte haft att göra med på länge. Den som sitter vid mitt vänstra nyckelbensfäste. Den är följden av en massa frivändningar genom åren och att jag förmodligen är svagare i vänster än i höger arm. Alltså smäller stången i till vänster först och höger sen, alltså får jag en tjusig broskknöl på vänster sida och inget alls till höger. Ju tyngre stången är, desto mer kraft och mer osäkerhet – och desto större smäll mot kroppen.

Två andra tips för den som aspirerar på att lyfta skivstång:
Kör inte frivändningar i zip-tröja, alltså med tröja i halslinningen.
Kör aldrig någon form av skivstångslyft med halsband på dig.

Sådär, tre tips alldeles gratis på en tisdagskväll. Och jag som inte ens frivände idag, däremot gjorde jag det här:
Ryck: 5 gånger tre lyft á 65 / 67,5 / 70 / 67,5 / 65 kg
Heldjupa benböj: 5 serier á tre lyft på 105 / 110 / 115 / 117,5 / 120 kg
Tåhävningar: 3 serier á tolv lyft på 125 / 120 / 125 kg
Sen avslutade jag hela paketet med excentriska tåhävningar och tre gånger 60 meter för att springa bort det värsta slagget ur de gamla höjdhopparbenen.


till toppen av sidan : till förstasidan
©Copyright: Stefan Holm : scholm AB 1999-2011