Ämnen
  Böcker
  Fotboll
  Friidrott
  Krönikor
  Lego
  Övrigt
 Samtliga inlägg

 Tio senaste rubrikerna
  Årets julklapp
  En bit av tullen
  8 years…
  Northug och tjejerna
  Jag leker med ord
  VaLEGOtines Day
  Dream League Soccer 2.0
  Signalfel
  Man lever på hoppet…
  The rumble in the förortsjungle
 Samtliga rubriker

 Månader
  Mars 2013
  Februari 2013
  Januari 2013
  December 2012
  Juni 2012
  Mars 2012
  Februari 2012
  Januari 2012
  December 2011
  November 2011
  Oktober 2011
  September 2011
  Augusti 2011
 Samtliga inlägg

 Sidor (7 inlägg/sida)
  Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
  Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
  Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
  Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
  Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
  Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
  Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
  Samtliga inlägg

 Sorterade osorterade länkar
  Asics
  Bank & Niva
  Byggbiten
  Division VI norra 2011
  Division VII Nordöstra 2012
  Fredrik Backman
  IAAF
  Karlstads universitet
  Kent
  Kils AIK Friidrott
  Lego
  London 2012
  Mauro Scocco
  Moskva 2013
  Patrick Ekwall
  Swebrick
  Svenska friidrottsförbundet
  The Brothers Brick
  ÖDIK


The Affair…
20 november 2011 : Klockan 19:44

Söndagen den 9 mars 1997 hoppade jag min första mästerskapsfinal i seniorsammanhang. Det var inomhus-VM i Bercyhallen i Paris och inte en käft, i stort sett, visste vem jag var när jag kom dit. Något lite fler visste vem jag var när jag åkte hem.

Svensk friidrott var på väg på att bli het under andra halvan i nittiotalet. Vi var en ung generation på väg upp, men speciellt mycket uppmärksamhet fick vi inte. Vintern 1997 fick jag mitt första internationella genombrott genom att jag besegrade ett antal meriterade hoppare vid en inomhusgala i norska Stange och fyra veckor senare tog jag 230 cm för första gången.

Tävlingen i Stange var märklig på många sätt. Inte minst för att de två som var med mest som utfyllnad i ett meriterat startfält kom att göra upp om segern i en lång omhoppning. Det är faktiskt enda gången som jag rivit sju (!!) hopp i rad – men ändå vunnit en tävling, till exempel. Martin Buss, sedermera världsmästare i Edmonton 2001, kom tvåa bakom mig. Och dessutom slog jag fyra OS-finalister från Atlanta ett halvår tidigare. Däribland Steinar Hoen och Dragutin Topic.

Tre veckor efter Stange tog jag mitt första SM-guld inomhus när jag klarade 226 cm med lätt darr på ribban i tredje och sista försöket i Malmö. Det innebar dessutom att jag klarade kvalgränsen till den vinterns inomhus-VM som alltså arrangerades i Paris ytterligare tre veckor senare.

Väl där vräkte jag mig över 227 cm i första försöket i kvalet, slet av mig linnet och juckade i otakt på höjdhoppsmattan. Något som väckte de svenska tidningarnas intresse och nästa dag var jag stekhet i både Aftonbladet och Expressen. I finalen tog jag en rövare och stod över 229 cm – och var sen riktigt nära på 232 cm i första försöket. Ett hopp som räckt till medalj om jag klarat, men nu fick jag nöja mig med delad åttondeplats tillsammans med Steinar Hoen istället. På kvällen hamnade vi på Buddha Bar, hette det nog, där bland annat tidernas kanske största pojkband, Backstreet Boys, befann sig samma kväll.

Vad jag inte visste då var att min litteräre hjälte Jack Reacher gick lös i Carter Crossing, Mississippi samma helg. Den sextonde boken i serien, The Affair, om den före detta militärpolisen utspelar sig nämligen som en prequel, som det heter på svenska, till den första boken Dollar. Vi får följa Reacher på hans sista uppdrag som militärpolis när han skickas ner till en håla i närheten av en stor armébas för att, under cover, hjälpa till att lösa mordet på en ung kvinna.
Det här är den första boken i serien som jag läser på engelska – och just nu finns inga fler böcker i serien – och även om jag kanske tappar ett och annat ord och några förkortningar här och var så är det ett härligt flyt i det skrivna språket också i original. Något som dessutom gör att jag får ge en eloge till den som översatt de andra böckerna i serien till svenska.
Men just nu är det alltså slut på Jack Reacher och Lee Child för ett tag och jag har en känsla av att det är David Nicholls som står på tur på läslistan nu.


Jag och Jack Reacher har avslutat vår tioåriga affär, för den här gången…


till toppen av sidan : till förstasidan
©Copyright: Stefan Holm : scholm AB 1999-2011