Ämnen
  Böcker
  Fotboll
  Friidrott
  Krönikor
  Lego
  Övrigt
 Samtliga inlägg

 Tio senaste rubrikerna
  Årets julklapp
  En bit av tullen
  8 years…
  Northug och tjejerna
  Jag leker med ord
  VaLEGOtines Day
  Dream League Soccer 2.0
  Signalfel
  Man lever på hoppet…
  The rumble in the förortsjungle
 Samtliga rubriker

 Månader
  Mars 2013
  Februari 2013
  Januari 2013
  December 2012
  Juni 2012
  Mars 2012
  Februari 2012
  Januari 2012
  December 2011
  November 2011
  Oktober 2011
  September 2011
  Augusti 2011
 Samtliga inlägg

 Sidor (7 inlägg/sida)
  Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
  Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
  Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
  Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
  Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
  Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
  Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
  Samtliga inlägg

 Sorterade osorterade länkar
  Asics
  Bank & Niva
  Byggbiten
  Division VI norra 2011
  Division VII Nordöstra 2012
  Fredrik Backman
  IAAF
  Karlstads universitet
  Kent
  Kils AIK Friidrott
  Lego
  London 2012
  Mauro Scocco
  Moskva 2013
  Patrick Ekwall
  Swebrick
  Svenska friidrottsförbundet
  The Brothers Brick
  ÖDIK


Nattåg till Lissabon…
5 november 2011 : Klockan 17:05

När jag var liten, i vart fall mindre än jag är nu, och var i skraven mellan en- och tvåsiffrig ålder hade jag inga höga tankar om Portugal. Det var ett land jag inte visste speciellt mycket om, men jag visste tillräckligt. De hade nämligen Fernando Gomes.

I kvalen till fotbolls-VM i Mexico 1986 och fotbolls-EM i Västtyskland 1988 lottades Sverige i samma grupp som Portugal. I båda hemmamatcherna mot Portugal på Råsunda i Stockholm förlorade Sverige med 1-0. Båda gångerna gjordes målen av nämnde Gomes. Båda gångerna var detta en i allra högsta grad bidragande orsak till att Sverige missade att kvala in till mästerskapen. Av totalt elva mål i landslaget var han tvungen att göra två på bortaplan i kvalmatcher mot just Sverige. Att han gjorde fyra mot Malta kändes mer uthärdligt.

Så det var ju med mer än lite lidande som jag klistrade in portugiserna i mitt Panini-samlaralbum till Mexico-VM 86 istället för svenska hjältar som Torbjörn Nilsson, Stig Fredriksson och Thomas Ravelli. Till Västtyskland 1988 lyckades dock inte Portugal kvala in, men å andra sidan hade jag inget samlaralbum heller.

1994 besökte jag så Portugal för första gången och kunde konstatera att det inte var riktigt så illa som Fernando Gomes velat göra gällande i september 1984 och 1987. Men sjundeplatsen på junior-VM i landets huvudstad gjorde väl inte direkt att jag älskade stället heller. Den kärleken fick vänta tills i mars 2001.

1998 tilldelades den portugisiske författaren José Saramago Nobelpriset i litteratur och han kom att bli en av de första nobelpristagare jag läste när jag uppslukades av hans ”Historien om Lissabons belägring”. Samma bok låg nedpackad i väskan när jag lämnade Forshaga bakom mig den 8 mars 2001 för att resa till den stad där inomhus-VM i friidrott skulle avgöras tre dagar senare.

Nu blev det dock inte mycket läst, desto mer hoppat och jag knep min första av fyra VM-titlar inomhus. Fernando Gomes var glömd. Lissabon var en vacker och trevlig stad, Portugal var ett underbart land och bara av den orsaken tycker jag om att läsa böcker som utspelar sig i denna stad vid floden Tejo. Därav boken ”Nattåg till Lissabon” av Pascal Mercier.

Med tanke på att jag har hållit på och läsa den här boken i närapå två månader och den inte är mer än 380 sidor lång så säger ju redan det en hel del om vad jag tyckte om den. Historien om Raimund Gregorius, lärare i klassiska språk hemma i Bern, som plötsligt en dag möter en mystisk portugisisk kvinna på en bro i staden berör inte. Trots att hon med läppstift skriver ett telefonnummer i pannan på honom, trots att han bryter alla sina invanda mönster och lämnar allt han känner som sitt i den schweiziska huvudstaden och beger sig till Lissabon utan att kunna ett ord portugisiska så blir det aldrig riktigt intressant. Han knyter kontakter med alla människor som rörde sig runt en sedan länge död läkare, vars bok han helt oförhappandes köpt i en spansk bokhandel i Bern, och nystar upp en sedan länge glömd historia. Men det blir aldrig riktigt, riktigt spännande ändå. Trots ett och annat tänkvärt citat såsom: Om vi bara kan leva en liten del av det som finns inom oss – vad händer med resten?


Nattåg har jag aldrig åkt till staden, men väl flygplan med TAP (Take Another Plane) och spårvagn i själva stadskärnan…


till toppen av sidan : till förstasidan
©Copyright: Stefan Holm : scholm AB 1999-2011