Ämnen
  Böcker
  Fotboll
  Friidrott
  Krönikor
  Lego
  Övrigt
 Samtliga inlägg

 Tio senaste rubrikerna
  Årets julklapp
  En bit av tullen
  8 years…
  Northug och tjejerna
  Jag leker med ord
  VaLEGOtines Day
  Dream League Soccer 2.0
  Signalfel
  Man lever på hoppet…
  The rumble in the förortsjungle
 Samtliga rubriker

 Månader
  Mars 2013
  Februari 2013
  Januari 2013
  December 2012
  Juni 2012
  Mars 2012
  Februari 2012
  Januari 2012
  December 2011
  November 2011
  Oktober 2011
  September 2011
  Augusti 2011
 Samtliga inlägg

 Sidor (7 inlägg/sida)
  Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
  Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
  Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
  Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
  Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
  Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
  Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
  Samtliga inlägg

 Sorterade osorterade länkar
  Asics
  Bank & Niva
  Byggbiten
  Division VI norra 2011
  Division VII Nordöstra 2012
  Fredrik Backman
  IAAF
  Karlstads universitet
  Kent
  Kils AIK Friidrott
  Lego
  London 2012
  Mauro Scocco
  Moskva 2013
  Patrick Ekwall
  Swebrick
  Svenska friidrottsförbundet
  The Brothers Brick
  ÖDIK


Fem över 12 - 278 dagar…
30 oktober 2011 : Klockan 12:42

Det finns de, förmodligen de allra, allra flesta, som med säkerhet gränsande till visshet tror att förkortningen mvh bör utläsas med vänliga hälsningar. Eller möjligen med vänlig hälsning. Men det finns en kategori människor som tvingas utläsa det på ett annat sätt. Höjdhoppare.

Det där med just förkortningar kan vara svårt. Jag trodde till exempel länge att LOL skulle utläsas Lots Of Love och inte Laughing Out Loud. Nu har det här aldrig haft mer än rent akademiskt intresse i mitt liv, men ändå.
En närmare googling av förkortningen ger dock vid handen att man visst kan utläsa den som jag trodde från början. Det gäller förmodligen bara att ha koll på sammanhanget som man läser eller skriver den. Annars kan det rimligtvis köra ihop sig.

Fanns också en gång i tiden när jag inte visste vad XXX som avslutning på ett brev betydde och det är ju i alla fall teoretiskt möjligt att den okunskapen ställde till det för mig just då. Men med facit i hand så spelade det nog ingen som helst roll över huvud taget.

I det militära vimlade det av förkortningar av alla de slag. De allra flesta gick dock ut på att man plockade bort så många vokaler det bara gick ur orden. Karlstad blev Ksd, kanske inget konstigt med det. Kristinehamn blev Krnhmn, vilket också kan klassas som hyggligt normalt och naturligt.
Problemet, eller kanske det mest fascinerande i alla fall, var nog det faktum hur fänrikar, löjtnanter och kaptener och allt vad de titulerades som i denna märkliga hierarki drabbades av samma sjuka när de pratade. Somliga hade helt glömt bort att det fanns vokaler i alfabetet. Det mest lysande exemplet på detta skulle hetat Jn Tdnb om han uttalat sitt namn på samma sätt som han högröd i ansiktet vrålade GVKT!!!

Nåväl.
Idag fick jag mig i alla fall en rejäl påminnelse om hur vi höjdhoppare normalt sett utläser akronymen mvh: Med värkande hälsenor!
Häckhopp i oktober har aldrig varit en fröjd och det var det inte idag heller. Just för att jag börjar närma mig något slags normaltillstånd i mitt tränande, vilket ju är positivt på sitt sätt, men negativt på ett annat. Men jag får helt enkelt tro på Henrik Dagårds gamla visdomsord: ”En öm hälsena går aldrig av.” Och han borde ju veta, hans ena hälsena har ju gått av en gång.

Dagens insatser för mig och mina ömmande hälsenor då:
Jämfotahopp: Fem gånger fem häckar á 100,0 cm och fem gånger fem häckar á 106,7 cm
Hoppsa på sidan av häck: Åtta gånger fem häckar á 106,7 cm
Löphopp över häck: Sex gånger fem häckar á 106,7 cm
Mothopp från låda över häck: Tolv gånger en häck á 106,7 cm
50+40+30+12=132 hopp allt som allt.

En helt okej söndag. Dessutom fick en mig närstående och nybliven sjuåring klara drömgränsen 100 cm för första gången i sitt liv. Bara en sån sak.


till toppen av sidan : till förstasidan
©Copyright: Stefan Holm : scholm AB 1999-2011