Ämnen
  Böcker
  Fotboll
  Friidrott
  Krönikor
  Lego
  Övrigt
 Samtliga inlägg

 Tio senaste rubrikerna
  Årets julklapp
  En bit av tullen
  8 years…
  Northug och tjejerna
  Jag leker med ord
  VaLEGOtines Day
  Dream League Soccer 2.0
  Signalfel
  Man lever på hoppet…
  The rumble in the förortsjungle
 Samtliga rubriker

 Månader
  Mars 2013
  Februari 2013
  Januari 2013
  December 2012
  Juni 2012
  Mars 2012
  Februari 2012
  Januari 2012
  December 2011
  November 2011
  Oktober 2011
  September 2011
  Augusti 2011
 Samtliga inlägg

 Sidor (7 inlägg/sida)
  Sida 21 : Sida 20 : Sida 19
  Sida 18 : Sida 17 : Sida 16
  Sida 15 : Sida 14 : Sida 13
  Sida 12 : Sida 11 : Sida 10
  Sida 9 : Sida 8 : Sida 7
  Sida 6 : Sida 5 : Sida 4
  Sida 3 : Sida 2 : Sida 1
  Samtliga inlägg

 Sorterade osorterade länkar
  Asics
  Bank & Niva
  Byggbiten
  Division VI norra 2011
  Division VII Nordöstra 2012
  Fredrik Backman
  IAAF
  Karlstads universitet
  Kent
  Kils AIK Friidrott
  Lego
  London 2012
  Mauro Scocco
  Moskva 2013
  Patrick Ekwall
  Swebrick
  Svenska friidrottsförbundet
  The Brothers Brick
  ÖDIK


I love you, Ich liebe dich…
29 oktober 2011 : Klockan 20:28

Jag har aldrig vunnit på Olympiastadion i Rom. Faktum är att det är den arena där jag hoppat allra högst just utan att vinna. 236 cm vid Golden Gala 2005 medan ukrainaren Andriy Sokolovskiy bokstavligt talat fick på hela skiten och vann med 238 cm. I de tre föregående tävlingarna hoppade han 224 cm, 225 cm och 220 cm. I tävlingen efter klarade han 220 cm.

Men nu var det ju inte gamla ukrainare, eller God-damn-it, han är ju yngre än mig den gode Sokolovskiy, vi skulle diskutera.
Utan store Z.
Alltså Zlatan Ibrahimovic.

Den mannen slutar aldrig att imponera och fascinera.
Det mesta snacket de senaste dagarna har handlat om biografin som David Lagercrantz skrivit. Nämnde Lagercrantz hade en riktigt bra serie böcker på gång om Daniel Mill som löste brott i böckerna tre, där framförallt den andra boken hade en titel som kan vara en av de bästa boktitlarna i historien: ”Där gräset aldrig växer mer.”
Vi som är gamla nog att minnas tiden före konstgräs och slitstarkt naturgräs minns hur fotbollsplaner såg ut förr. Området framför mål var alltid söndertrampat och grusigt. Där växte inget gräs. Lagercrantz bok handlar om – en fotbollsmålvakt.
Just därför är titeln fan i mig helt genialisk.
Dessutom är boken riktigt bra, den bästa av de blott tre i serien om jag själv får välja.

I min recension av den har jag klippt ut följande citat som roade mig då och som roar mig nu:
...den handlade om några gubbar som åkte tillbaka i tiden och spanade in dinosaurier. Men killen som arrangerade de där tidsresorna krävde ordning och reda. Gubbarna fick bara gå på en utspänd stålmatta. De fick absolut inte trampa i naturen. Men en av killarna snavade förstås och klev på en fjäril, en liten ynka fjäril. När de kom tillbaka till vår tid hade Hitler vunnit kriget…

Vilket i sin tur påminner mig om filmen ”Butterfly effect” som väl ändå är Aston Kutchers största ögonblick i filmkarriären. Och det säger en kille som varken har koll på film i allmänhet eller på Aston Kutcher i synnerhet.

Exakt hur jag ska ta mig från Aston Kutcher till Zlatan Ibrahimovic vet jag faktiskt inte. Ännu mindre hur jag ska lyckas ta mig tillbaka till Olympiastadion i Rom igen. För det var trots allt där som store Z imponerade ikväll igen. Med två mål för sitt AC Milan mot AS Roma.
Och till skillnad mot mig har Zlatan aldrig förlorat på den arenan. Däremot har han vunnit åtta gånger. Det är sju gånger fler än Patrik Sjöberg. Å andra sidan vann han VM där.

Men nu till saken, här är sex gånger Zlatan i plastbitar från ett danskt företag.


…ja, det borde varit en Zlatan i svensk landslagsdräkt också, men det var svårt att få ihop med allt gult…


till toppen av sidan : till förstasidan
©Copyright: Stefan Holm : scholm AB 1999-2011